Om Harpar - Klas i kyrkoböckerna ifrån Film och Österbybruk
1835-09-07 förlöser Österbers änka ett barn. Det är Anders Harpare och Ulrica Norbergs
son Claes Johan Harpare. Då detta sker bor familjen i Film under "Ladugården".
1837-09-24 får han en syster, som blir döpt till Lovisa Gustafva. 1839-06-15 föds Carl
Gustaf.
Från husförhör kan man tyda att Ulrika läser hjälpligt och begriper väl. Carl läser väl och
förstår. Clas läser försvarligt och förstår väl. Lovisa läser och förstår väl. Detta är från ca
1854.
3 månader senare 1839-09-01, dör hans fader Anders Harpare i Lungsot (tuberkulos),
endast 32 år gammal.
1844-11-28 flyttar familjen till Österbybruk under Sten Örns rote. I flyttböckerna kan man
läsa att de ägde en bibel. Nu är Claes Johan 9 år.
ca 1849 blir Claes Johan dagsverkare, men han bor fortfarande kvar hemma.
Han får ersättning från "bruket", pga av att han kolade eller att han var dagkarl.
1849-10 Anders Hapares barn 2.12.8
1850-10 dagkarl Claes Harpare 53.13.2
1851-10 dagkarl Claes Harpare 96.16.5
1853-10 dagkarl Claes Harpare 27.00.0
1834 års myntsystem var :
riksdaler.shilling. runstycken
1 riksdaler specie= 2 2/3 riksdaler banco.
1861-08-12 föder Charlotta Fredricsson en oäkta dotter vid namn Tecla Wilhelmina. I
födelseboken står det: Förra pigan Charlotta Fredriksson i Prästgårdens ägor (erkänd
fader Claes Johan Harpare i Österby) 23 år (hon) Trolovad. Barnet dör 1863-02-06 av
bröstinflammation.(lunginflammation eller sot, många dog av det denna tid.)
1861-11-30 flyttar Charlotta till Österby/Sten Öhrns rote och blir piga hos Harpares mor.
1861-12-14 är hon tillbaka igen till Film. I flyttlängderna står följande "Läser hjälpligt och
förstår stora och lilla katetjesen. Begriper hjälpligt. Vitsord god. Äkenskap ledig.
Hemflyttad till modren, lägrad av Claes Harpare i Österby"
1864-11-04, när han är 29 år gifter han sig i Film med Charlotta Fredricsson.
1864-11-30 flyttar han tillbaka till Film och "Ladugården" i flyttbeviset står det att han var
ärlig och gift.
De får 6 barn:
1866-02-14 Carl Johan
1867-05-10 Mathilda Charlotta död 1944-12-07
1869-01-17 Clara Vilhelmina
1871-05-05 Claes Adolf
1873-01-10 Maria Albertina
1875-07-30 Gustaf Oskar
1875-05-22 dör Claes Johan Harpare 39 år gammal i lungsot (Tuberkulos)
Då är Carl 9 år, Thilda 8 år, Clara 6 år, Claes 4 år och Maria 2 år.
1885-10-21 flyttar Mathilda till Löttes?
1886-95 Carl Johan [Harpare] Almlöf flyttar till ett annat hus inom Ladugården. Clara
flyttar in som piga. Hon föder Hedvig Elisabeth 1886-03-24 död 1886-04-09 av okänd
barnsjukdom. Hon får ett barn till vid namn Edvard Gunnar född 1890-02-01 (båda är
oäkta). 1892 flyttar hon (som piga) och sonen till Skräddare Per Johan Svensson född
1852-04-27 i W. Eneby. Carl har även en dräng som heter Sven Erik Åkerman född 1869-
07-25 i Morkala.
Maria flyttar 1891-11-30 till "Elfkarleby". hon gifter sig i Gefle av kyrkoherde N. Löfgren.
Hennes man heter Anders Eriksson född 1865-05-31 Elfkarlebyö i Elfkarleby församling.
Harpares fru Charlotta bor i samma torp? som en massa änkor och deras barn. Gustav Oskar
Översättning av kopior av kyrkoböcker från Film och Österbybruk
Utdrag ur Films Födelsebok 1835
man Född döpt 23 Claes Johan 1 7 /9 8/9 Bruks.arb. Anders Harpare och förlöst av
hustru Ulrica Norberg vid Ladugården Österbergs enka
Utdrag ur SCB´s utdrag ur Films vigselbok 1864
novemb 8 bruks.arb. Claes Johan Harpare i Österbybruk och pigan Charlotta Fredricsson
i Ladugården. Hans födelse år man 1835 qvinna 1838. 1:a giftet för båda. Lysta boken no 7.
Detta har SCB hämtat ut vigselboken. De var de 7:e paret de året.
Notering. Charlotta är inte född i Film, utan i Österbybruk, men sedan flyttat till Film.
Enligt födelseboken i Österbybruk.
Utdrag ur Husförhör 1866-70 i Film ( A:1 19) Ladugårdens ägor
bruks.arb
Claes Johan Harpare 35-09-07 Film k k k k
hustru Charlotta Fredricsson 38-02-03 Film k f f k
Son Carl Johan 66-02-14 Film
Dotter Mathilda Charlotta 67-05-10 Film
Dotter Clara Vilhelmina 69-01-17 Film
k= kan läsa utantill
f= förstår
Utdrag ur dödboken Films församling 1875
man 12 maj 22 1 bruksarbetaren Claes Johan Harpare från Ladugården
39 år 8 månader 15 dagar gift man lungsot do (do=Film)
Harpare fick inte sitt efternamn utav att han spela och tillverkade nyckelharpor, utan för
hans förfäder "harpade malm i gruvan". Hans farfars far hette också Harpare (Anders
Jansson Harpare Tysk född 1743) och antar det namnet ungefär då han gifter sig med
Catrina Ersdotter född 1744. Han är då dagkarl och de bor i Film, Gubbo.
Harpa enligt ordbok:
till sortering av grus, kol, malm, dyl, avsett (snedt ställt) såll, vanligtvis gjort av en fyrkantig
ram, insatt duk av metalltråd, parallellt anbragta, smala järnstänger, mot vilka det som
sållas kastas.
Bouppteckning efter Claes Harpare
År 1875 den 2:a juni förrättades laga bouppteckning efter bruksarbetaren Claes Harpare
vid Österbybruk. Som med döden afled den 22:a maj och efter sig lämnade enkan
Charlotta Harpare, född Fredriksson, samt med henne sammanaflade omyndiga barn
nämnligen Carl 9 år, Claes 4 år, Thilda 8 år, Clara 6 år, Maria 2 år, hvars rätt och bästa
bevakas av deras närmaste släkting, farbror, bruksarbetare vid Österby Carl Gustaf Blom.
Enkan tillsades att uppgifva boet sådant det vid sin mans dödsminne befanns sig. Hvar
vid skedde på sätt som följer:
1 caffepanna 1
1 limpanna 1,50
1 mindre flaska 0,25 2,75
Tenn
2 st fat 1,50
1 stake 0,50 2
Jern och husgeråds saker
1 gryta 0,30
1 panna 1
2 stekpannor 1,25
1 hammare och hoftång 0,25
1 gaslampa 0,20
1 pressjern, 1 skopa 0,15
1 spett, 2 skyfflar 0,30, 1 grep 0,25 1,75
3 liar 0,75, 1 vasskrok 0,10, 3 yxor 0,30 1,35
1 skrufstäd, 1 mindre sparrstäd 2,75
4 stänger, 2 starrpar 1,05
2 slipstenar 1,30 11,55
1 skänk 12
1 soffa 4
1 bord 4
1 stol, 1 palla 0,25
1 mindre klocka 1
1 spegel 1,75
1 skåp 0,15
1 lyckta 0,10
1 drickeskanna 1
2 änkaren, 1 bytta 0,30
1 par gamla vävstolar obrukbara 0,40
1 trädstock, 1 smältlår 1
1 dragkärra, 1 skottkärra 2
2 harfvar 0,15
1 nyckelharpa, 1 fiol 3,75
2 mälarhällar med löpare 2,50
1 parti pinslav och burkar 0,50
1 svarvstol med 6 efräs 10
10 svartjern 2,50
1 hyfvelbänk 6
8 sågar 4
18 hyflar 6,30
1 borrskaft, 17 borrar 3
8 stämjärn 1 crikel 1,25
7 vinklar, 15 filar, 1 blielsax 5,75
16 stämplar, snid tyg med hora 1,75
1 drag, 15 skruftvingar 5
3 lödbuttar, 2 skjutginär 2,25
1 ökstock, 1 nät 1,50
1 tunna, 2 kaggar 0,40 87,50
Mansgång kläder
1 päls 5
1 klädesrock 3
1 byxa 3
3 förskinn 2,50
1 klädesrock 1,25
2 hattar, 1 mössa 1,50
1 tyg rest + 3 västar 3,50
2 skjortor, 2 par stöflar 4 23,75
Kreatur
1 ko 35
Böcker
1 testamente 0,025
Totalt 162,80
Sterbhusets skulder
Österbybruks kontor 865,48
Handlaren Pettersson, en motbok 36,35
Mjölnaren Gauffin 14,50
Grufarbetare Anders Holmberg 6
Boman Jan Ersson i Kyrkbyn 2
Summa skulder 924,33
-761,53
Att den befinlig egendom är att mig noggrant afgifet intygar undan idelig förpliktelser.
Lotta Harpare
närvarande Carl G Blom (Claes Harpares bror)
Sålunda under uppskrifte enligt uppgift och värderat intygar
Magnus Gaffin Johan Sten
*****************************************************
Elin Charlotta Hybinette f 1865-08-24 i Österbybruk, gift med Johan Gustaf Blom f 18711216 Österbybruk. Johan Gustavs far Carl Gustav Blom var bror med Claes Johan Harparklas Harpare f 1835-09-07 Film.
Så på bilden är det HarparKlas brorsson.
Enligt släkten, så bodde Harparklas ungefär här, Österbybruk/Film på vägen mot Lövstabruk. På vänster sida står ett hus precis vid vägen, kallas Brunns hus, för han hette nog Brunn han som bodde där. Sen blir det en kurva och ett till hus ligger där. Men mittemot Brunns hus så går man in i skogsdungen på höger sida av vägen. Det finns två husgrund. Min släkting Sivert Jansson som var dit med mig, var lite osäker på vilket utan husgrunderna som var Harparklas, men en av dem var det.
**************************************************************
Hörsägen nedtecknad och lämnad till ULMA
1835, detta år föddes en berömd spelman Klas Harpare, som bodde vid Nedra backen i
Österbybruk. Han har sitt namn inte därför att han spelade nyckelharpa utan därför att
han harpade malm vid Dannemora gruvor. Han byggde också nyckelharpor och räknas
som den egentligen kontruktören av Österbyharpan, kontrabas harpan med dubbellek.
De flesta ännu spelade Österbylåtar uppges ha spelats av Hapare tex Harpar-Klas
gånglåt. Han dog 1875, endast 40 år gammal, men hade då hunnit medverka många år
vid danserna i Österbybruk. En omskriven händelse lär ha inträffat i slutet av 1800-talet.
Den är tillskriven olika spelmän bla Liss-Blommen och Harpare. Enligt den mest troliga
uppgiften är det dock fråga om en spelman som hette Skytt. Han var vallon och
kolarmästare. Händelsen omtalas i folkmun under 1800-talet som "när Gammel-Skytten
spällä för värga på Stordammön". Vintertid brukade man staka väg över Stordammens is
från Österby till Gubbo. En vinterkväll när han var på väg hem från en spelning i bruket,
blev han förföljd av vargar, för att freda sig när dessa blev alltmer närgångna grep han
nyckelharpan och började spela. Gnisslet från harpan höll vargarna på avstånd. Men
Gammel-Skytten måste ha spelat ganska våldsamt för strängarna brast en efter en. Just
när han nådde förstubron vid hemmet brast sista strängen. Men då var Gammel-Skytten
redan i säkerhet. Han blev mycket gammal och dog 1835.
****************************************************
Harpar-Klas
av Olof Thunman ur "Mark och vindar"
Han kom på Långsjöns öde is.
På hemväg från Elgmora julgille var han,
och förning och spelverk i säcken bar han.
Han längtade hem till hustru och spis
och han ökade takten och nästan sprang
vid spelmanspengars klang.
En halvmil än han hade kvar
dit hem till sin trygga koja vid stranden,
när ett ylande vargtjut från Svartmolanden
hungergällt genom natten skar.
Då vräkte han förningen ur sin säck
och rände av i sträck.
I hejdat språng han såg sig om.
Där voro de redan glupande gapen.
En dalkarlskniv var hans enda vapen,
och närmre och närmre hans öde kom.
Då röck han ur säcken, när allt tycktes slut,
sin nyckelharpa ut.
Han drog ett stråk - ett stråk som klang.
I hasande häpnad stannade jakten.
Och vilddjuren lyssnade bundna av makten
i tonernas lek, som betog och betvang.
Mot isen tryckte de bringa och buk
och följde på lömsk huk.
Kring vita vidder sällsamt ljöd
en gammal svingande vild polketta.
Han brann av köld och han frös av hetta,
där han vacklande gick mellan liv och död
med baklängessteg på fasans stråt
vid spel och ulvalåt.
Tre gröna ögonpar han såg,
som lyste av lystnad i morgonväkten.
Han såg hur den frostiga andedräkten
som en rök framför blänkande tänder låg,
såg trevande tassar och krumma klor
och spelte, grät och svor.
Det skymde stundom för han blick.
Som en hammare kände han hjärtat dunka.
Men aldrig lät han sin stråke sjunka.
Och hur han spelte och hur han gick,
till hemstrandens länning kom han till sist.
Han såg sin förstukvist.
Ett sista stråk - en bister ton !
Han vände och for som den farande vinden
i ett vinande svep genom tät och grinden
och upp i ett språng på den isiga bron,
och klämde med dörrn i rasande hast
mot tröskeln en vargtass fast.
*******************************************************
Olof Thunman, UNT:s julnummer 1927. En kortare variant av dikten publicerades i diktsamlingen
Mark och Vindar 1935 med smärre förändringar. Verserna 1,4, 9 och 12 var då också borttagna. /Erik Lindborg
1
I villsamt nermörk vinterkväll,
när kölden knäpper i stugans knutar
och vinden stötvis i skorstenen tutar
och prasslar och slamrar i luckor och spjäll,
jag lyss till historien om Harpar-Klas
förtald av nordans bas.
2
På hemväg över Långsjöns is
från Elgmorabondens julgille var han,
och spelverk och förning i säcken bar han.
Han längtade hem till hustru och spis.
Ibland han gick och ibland han sprang
vid spelmanspängars klang
3
En halvmil än han hade kvar
dit hem till sin trygga koja vid stranden,
när ett ylande vargtjut från Svartmolanden
så hungergällt genom natten skar.
Då vrok han sin förning ur bukig säck
och rände av i sträck
4
Lik hetsad älg han satte fart
med ilande steg på den bäriga skaren.
För livet sprang han den arma karlen.
Tre grå det var och han hörde snart
ett skallrande vrål som växte och vren
och gick till märg och ben.
5
I hejdat språng han såg sig om.
Där voro de redan de glupande gapen.
En dalkarlskniv var hans enda vapen,
och närmre och närmre hans öde kom.
Då röck han ur säcken, när allt tycktes slut
sin nyckelharpa ut
6
Han drog ett stråk - ett stråk som klang.
I hasande häpnad stannade jakten.
Och vilddjuren lyssnade bundna av makten
i tonernas lek, som betog och betvang.
Mot isen tryckte de bringa och buk
och följde lömskt på huk
7
Kring öde vidder sällsamt ljöd
en gammal svingande vild polketta.
Han brann av köld och han frös av hetta,
där han vacklande gick mellan liv och död
med baklängessteg på fasans stråt
vid spel och vargalåt
8
Tre gröna ögonpar han såg,
som lyste av lystnad i morgonväkten.
Han såg hur den frostiga andedräkten
som en rök framför blänkande tänder låg,
såg trevande tassar och krumma klor
och spelte, grät och svor
9
Och nyckelharpans låt gick vill
med polska och psalm och vals om vartannat.
Och det var som om avgrundsröster förbannat
och hädat, när gällt till var virvlande drill
det morrande ulvagläfset bröt ut
i långa hesa tjut.
10
Det skymde stundom för hans blick.
Som en hammare kände han sitt hjärta dunka
Men aldrig lät han sin stråke sjunka.
Och hur han spelte och hur han gick,
till hemstrandens länning kom han till sist.
Han såg sin förstukvist
11
Ett sista stråk - en bister ton!
Han vände och flög som den flygande vinden
i ett vinande svep genom tät och grinden
och upp i ett språng på den isiga bron,
och klämde med dörrn i rasande hast
mot tröskeln en vargtass fast
12
Mot rutan hör jag yrsnöns fras.
Det knäpper och rister i stugans knutar.
Det lurar i skorstenspipan och tutar.
Jag lyssnar i natten till nordans bas,
till en underlig sång om hur Harpar-Klas
drog hem från julkalas.